Kära svenskar, hemma och utomlands, alla i Sverige!
Julen i vårt land kan se ut på många olika sätt.
Många firar med familj och vänner, och samlas kring de traditioner som knyter oss samman över generationsgränserna.
En del är ensamma, av eget val eller av annan orsak. Och andra firar inte jul, men gläds kanske ändå åt den särskilda stämning som präglar julhelgerna.
Oavsett hur Din jul ser ut, hoppas jag att dessa dagar ger Dig tillfälle till reflektion och eftertanke, nu när året går mot sitt slut och ett nytt snart ska ta sin början.
När jag själv ser tillbaka på året som gått tänker jag framför allt på alla de människor jag mött, runtom i vårt land, som på olika sätt valt att ta ansvar. Antingen i vardagen eller i extraordinära lägen.
Personer som har gjort skillnad, när de har visat mod, omtanke och handlingskraft.
Jag tänker till exempel på alla dem som engagerar sig för att ge barn och unga tillgång till en god utbildning och en positiv gemenskap.
Jag tänker på alla dem som arbetar för en hållbar utveckling, där vi tar bättre vara på jordens begränsade resurser.
Och jag tänker givetvis också på alla dem som ställer upp i olika krislägen – som vid de svåra skogsbränderna i somras.
Räddningspersonal, försvarsmaktens anställda, hemvärnspersonal och frivilliga: Det var många i vårt land som gjorde stora uppoffringar för att bekämpa bränderna och minimera dess skadeverkningar.
Till skillnad från i andra länder krävdes, tack och lov, inga människoliv. Men för dem som berördes blev skadorna ändå kännbara, när generationers skogsbruk gick om intet.
När det mest akuta släckningsarbetet var avklarat fick jag själv möjlighet att besöka ett av de drabbade områdena, i Ragunda kommun i Jämtland. Kronprinsessparet och Prinsparet gjorde liknande besök i Hälsingland och Dalarna.
Det var enastående insatser som anställda och frivilliga genomförde tillsammans under dessa heta sommarveckor.
Till alla Er som bidrog vill jag därför uttrycka min djupt kända respekt och tacksamhet: Tack, för att Ni valde att ta ansvar.
2018 har varit ett märkesår, med flera viktiga minnesdagar.
Det är 100 år sedan kanonerna tystnade på första världskrigets slagfält. Ett krig som kostade många miljoner människoliv. Och som tyvärr inte blev det sista krig som skulle utspela sig.
I år är det också 100 år sedan Sveriges riksdag genom en principöverenskommelse tog det första avgörande steget mot allmän och lika rösträtt för män och kvinnor. Något som lade grunden till den moderna svenska demokratin.
Årets riksdagsval var det 29:e i ordningen sedan denna viktiga reform genomfördes fullt ut. Processen för att bilda en ny regering har pågått under hela hösten. Kanske kan vi bli lite otåliga. Men så fungerar vår demokrati: Viktiga frågor måste få ta sin tid.
Och trots att det finns skillnader i åsikter och inriktningar vill jag understryka hur mycket som trots allt förenar oss alla i Sverige. Det finns en grundläggande sammanhållning, som visas inte minst när svåra prövningar inträder.
Under 2018 har vi även uppmärksammat att det är två hundra år sedan min anfader, Jean Baptiste Bernadotte, blev kung Karl XIV Johan.
För lite mer än en vecka sedan firade vi att Karl Johans ryttarstaty nu fått sin nya placering här ute på Slottsbacken.
Där blickar han nu ut över det nyrenoverade Nationalmuseum – som jag hade möjligheten att besöka tillsammans med Kronprinsessan och Prinsessan Estelle inför den högtidliga återinvigningen i oktober.
Tidigare i höst besökte Drottningen och jag tillsammans med Kronprinsessparet staden Pau i Frankrike. Det var där min anfader föddes år 1763.
Och där fick Kronprinsessan ta emot en magnoliaplanta; en stickling från ett träd som kung Oscar II planterade vid sitt besök i Pau år 1899.
Den överräcktes till Kronprinsessan som gåva till Prinsessan Estelle. Till våren ska den planteras på Haga slott. Där ska den förhoppningsvis slå rot och så småningom blomma, som en symbol för historiens förbund med framtiden.
Ja, vi är alla en del av något som är större än oss själva. Det har vi påmints om många gånger under det gångna året.
Det kan vara en plats. En historia. Eller ett uppdrag. Vi är alla länkar i en kedja. Och vi har alla ett ansvar gentemot dem som kommer efter oss.
Det gäller inte minst dem av oss, som representerar olika institutioner av central betydelse för vårt land. Sådana som funnits långt innan oss och som ska finnas kvar långt efter att vi är borta.
På oss vilar ett särskilt ansvar att se bortom oss själva. Att agera på ett sätt som hedrar det förtroende vi fått – och som ju, faktiskt, bara är till låns.
Varje år deltar min familj och jag i Nobelfestligheterna. Så även i år. Enligt Alfred Nobels testamente ska Nobelprisen delas ut till de personer som under året "gjort mänskligheten den största nytta".
Och så är det verkligen: Årets pristagare har alla, på olika sätt, bidragit till att göra vår värld något litet bättre.
Ja, de har till och med räddat människoliv. Alla dessa framsteg, tycker jag, är en god anledning att känna hopp om framtiden!
För bara ett par dagar sedan firade vi Drottningens 75-årsdag. Genom åren har Drottningen arbetat envist och målmedvetet för att förbättra villkoren för utsatta barn och unga, men också för människor med demenssjukdom.
Och det kändes både viktigt och positivt att kunna uppmärksamma dessa insatser i samband med Drottningens födelsedag.
Under året har vi också välkomnat ett nytt barnbarn, lilla prinsessan Adrienne. Det gjorde oss mycket lyckliga!
Nu ser jag fram emot att få tillbringa ytterligare några dagar av trevlig samvaro tillsammans med hela min familj.
Jag vill avsluta denna julhälsning från Kungliga slottet i Stockholm med att önska Er en fortsatt god jul – och ett gott nytt år 2019.
Julen i vårt land kan se ut på många olika sätt.
Många firar med familj och vänner, och samlas kring de traditioner som knyter oss samman över generationsgränserna.
En del är ensamma, av eget val eller av annan orsak. Och andra firar inte jul, men gläds kanske ändå åt den särskilda stämning som präglar julhelgerna.
Oavsett hur Din jul ser ut, hoppas jag att dessa dagar ger Dig tillfälle till reflektion och eftertanke, nu när året går mot sitt slut och ett nytt snart ska ta sin början.
När jag själv ser tillbaka på året som gått tänker jag framför allt på alla de människor jag mött, runtom i vårt land, som på olika sätt valt att ta ansvar. Antingen i vardagen eller i extraordinära lägen.
Personer som har gjort skillnad, när de har visat mod, omtanke och handlingskraft.
Jag tänker till exempel på alla dem som engagerar sig för att ge barn och unga tillgång till en god utbildning och en positiv gemenskap.
Jag tänker på alla dem som arbetar för en hållbar utveckling, där vi tar bättre vara på jordens begränsade resurser.
Och jag tänker givetvis också på alla dem som ställer upp i olika krislägen – som vid de svåra skogsbränderna i somras.
Räddningspersonal, försvarsmaktens anställda, hemvärnspersonal och frivilliga: Det var många i vårt land som gjorde stora uppoffringar för att bekämpa bränderna och minimera dess skadeverkningar.
Till skillnad från i andra länder krävdes, tack och lov, inga människoliv. Men för dem som berördes blev skadorna ändå kännbara, när generationers skogsbruk gick om intet.
När det mest akuta släckningsarbetet var avklarat fick jag själv möjlighet att besöka ett av de drabbade områdena, i Ragunda kommun i Jämtland. Kronprinsessparet och Prinsparet gjorde liknande besök i Hälsingland och Dalarna.
Det var enastående insatser som anställda och frivilliga genomförde tillsammans under dessa heta sommarveckor.
Till alla Er som bidrog vill jag därför uttrycka min djupt kända respekt och tacksamhet: Tack, för att Ni valde att ta ansvar.
2018 har varit ett märkesår, med flera viktiga minnesdagar.
Det är 100 år sedan kanonerna tystnade på första världskrigets slagfält. Ett krig som kostade många miljoner människoliv. Och som tyvärr inte blev det sista krig som skulle utspela sig.
I år är det också 100 år sedan Sveriges riksdag genom en principöverenskommelse tog det första avgörande steget mot allmän och lika rösträtt för män och kvinnor. Något som lade grunden till den moderna svenska demokratin.
Årets riksdagsval var det 29:e i ordningen sedan denna viktiga reform genomfördes fullt ut. Processen för att bilda en ny regering har pågått under hela hösten. Kanske kan vi bli lite otåliga. Men så fungerar vår demokrati: Viktiga frågor måste få ta sin tid.
Och trots att det finns skillnader i åsikter och inriktningar vill jag understryka hur mycket som trots allt förenar oss alla i Sverige. Det finns en grundläggande sammanhållning, som visas inte minst när svåra prövningar inträder.
Under 2018 har vi även uppmärksammat att det är två hundra år sedan min anfader, Jean Baptiste Bernadotte, blev kung Karl XIV Johan.
För lite mer än en vecka sedan firade vi att Karl Johans ryttarstaty nu fått sin nya placering här ute på Slottsbacken.
Där blickar han nu ut över det nyrenoverade Nationalmuseum – som jag hade möjligheten att besöka tillsammans med Kronprinsessan och Prinsessan Estelle inför den högtidliga återinvigningen i oktober.
Tidigare i höst besökte Drottningen och jag tillsammans med Kronprinsessparet staden Pau i Frankrike. Det var där min anfader föddes år 1763.
Och där fick Kronprinsessan ta emot en magnoliaplanta; en stickling från ett träd som kung Oscar II planterade vid sitt besök i Pau år 1899.
Den överräcktes till Kronprinsessan som gåva till Prinsessan Estelle. Till våren ska den planteras på Haga slott. Där ska den förhoppningsvis slå rot och så småningom blomma, som en symbol för historiens förbund med framtiden.
Ja, vi är alla en del av något som är större än oss själva. Det har vi påmints om många gånger under det gångna året.
Det kan vara en plats. En historia. Eller ett uppdrag. Vi är alla länkar i en kedja. Och vi har alla ett ansvar gentemot dem som kommer efter oss.
Det gäller inte minst dem av oss, som representerar olika institutioner av central betydelse för vårt land. Sådana som funnits långt innan oss och som ska finnas kvar långt efter att vi är borta.
På oss vilar ett särskilt ansvar att se bortom oss själva. Att agera på ett sätt som hedrar det förtroende vi fått – och som ju, faktiskt, bara är till låns.
Varje år deltar min familj och jag i Nobelfestligheterna. Så även i år. Enligt Alfred Nobels testamente ska Nobelprisen delas ut till de personer som under året "gjort mänskligheten den största nytta".
Och så är det verkligen: Årets pristagare har alla, på olika sätt, bidragit till att göra vår värld något litet bättre.
Ja, de har till och med räddat människoliv. Alla dessa framsteg, tycker jag, är en god anledning att känna hopp om framtiden!
För bara ett par dagar sedan firade vi Drottningens 75-årsdag. Genom åren har Drottningen arbetat envist och målmedvetet för att förbättra villkoren för utsatta barn och unga, men också för människor med demenssjukdom.
Och det kändes både viktigt och positivt att kunna uppmärksamma dessa insatser i samband med Drottningens födelsedag.
Under året har vi också välkomnat ett nytt barnbarn, lilla prinsessan Adrienne. Det gjorde oss mycket lyckliga!
Nu ser jag fram emot att få tillbringa ytterligare några dagar av trevlig samvaro tillsammans med hela min familj.
Jag vill avsluta denna julhälsning från Kungliga slottet i Stockholm med att önska Er en fortsatt god jul – och ett gott nytt år 2019.