Kära svenskar, här hemma och utomlands.
När denna tradition med en hälsning från Sverige till alla Er som lever och verkar utomlands påbörjades, var avstånden långa. Tekniken var inte lika avancerad och kommunikationerna var över huvudtaget mindre utvecklade.
Idag har världen blivit mindre. Vi reser snabbt och bekvämt med flyg, kors och tvärs över jorden. Via telefon och IT får vi ögonblickligen kontakt med vem vi vill. Vi vet mera om varandra, ibland kanske alltför mycket. Men samtidigt som världen tycks ha blivit mindre har livet blivit mera komplicerat.
Under julen, glädjens och gemenskapens helg, vill vi gärna slippa tankar på konflikter, våld, terror och missbruk. Många av oss har förmånen att kunna samlas med nära och kära kring rikt dukade bord, till fest och glad samvaro.
Det kristna budskapet, att dela med sig av sin rikedom, både den andliga och den materiella, känns angeläget en tid som denna. Det behöver inte vara märkvärdigt. Ett enkelt telefonsamtal till någon som är gammal, sjuk eller ensam kan betyda väldigt mycket. Jag minns faktiskt hur min Mamma, när jag var barn, skickade matpaket till släkt och vänner, som efter andra världskrigets härjningar hade det svårt på olika sätt.
Numera finns det så många sätt vi kan hjälpa på, inte minst för att omvärlden kommit liksom närmare.
Vi har alla ett ansvar och en skyldighet att se till att alla barn och ungdomar får det stöd och den trygghet de behöver för att kunna växa upp till harmoniska och väl fungerande medborgare. Vårt föräldraskap eller mentorskap kräver av oss vuxna att vi mobiliserar vår kraft för att förhindra att denna utveckling fortsätter.
Tyvärr finns det idag alldeles för många barn som lever långt från denna vision. Verkligheten bjuder istället på risker och faror som får utsatta människor, att lockas i fördärvet redan i mycket unga år. Vi talar mycket om utbrändhet idag; många i mogen ålder klarar inte det höga tempot, stressen i arbets- och privatlivet. Det kostar framför allt i mänskligt lidande och det förorsakar också samhället stora förluster, ekonomiskt och professionellt.
Alla kan vi dra ett strå till stacken. Det handlar inte enbart om pengar utan först och främst om tanke och "omtanke". Och om ork att engagera sig för andra än sig själv.
Jag har alltsedan jag var liten varit intresserad av scouting, en verksamhet åt vilken somliga ryckt på axlarna, för att den kanske känts lite omodern. Men faktum är att scoutrörelsens ursprungliga mål, att just ge unga, vilsna i stora städerna en meningsfull fritid, att lära dem utveckla sig själva och att samarbeta är idag mera aktuellt än någonsin. I det forna Sovjetunionen och de övriga öststaterna liksom i många utvecklingsländer växer sig scoutrörelsen nu stark. Idag finns det 28 miljoner scouter i 154 länder.
Även Drottningen har genom sitt omfattande arbete med Mentor och World Childhood Foundation fått uppleva glädjen av att se hur utsatta barn, i olika länder i världen, genom framsynt handlingskraft hjälpts bort från säker undergång. Det är viktigt att se med optimism på framtiden. Men skall vi lyckas krävs äkta engagemang för våra medmänniskor.
Låt oss börja i vårt eget land. Idag är Sverige ett sant mångkulturellt samhälle. Inte minst under senare hälften av 1900-talet påverkades vår egen kultur och livsstil av influenser från olika länder. Litteratur, musik och konst, har berikats på ett påtagligt sätt. Och så har det varit under hela vår historia. Sverige har formats och utvecklats under lång tid till det land vi idag kan vara stolta över.
Sverige är för övrigt i många sammanhang en förebild för andra länder. Detta får Drottningen, Kronprinsessan och jag många bevis för under våra resor utomlands, och när vi tar emot utländska gäster här hemma.
För knappt två månader sedan reste Drottningen och jag till Mexico på vårt andra statsbesök. Under den intressanta vistelsen mötte vi Presidentparet Fox, men fick också uppleva hur landet utvecklats till ett modernt industrisamhälle i vilken den gamla indiankulturen utgör grunden för många traditioner. Dessutom fick jag höra hur hundratals mexikanska experter på ett seminarium utbytte erfarenheter med sina svenska kollegor, dels inom miljöområdet och dels inom IT-sektorn. Vi kan verkligen vara stolta över det genomslag Sverige har utomlands - inte minst på teknikens och forskningens område.
Under året som gått har vi i Stockholm firat stadens 750-årsjubileum. Höjdpunkten var Nationaldagsfesten på Stadion den 6 juni med tusentals deltagare. I utställningar, konserter, teaterföreställningar, litteratur och tidningsartiklar har vår vackra huvudstad skildrats från sina första år fram till nu. Många har varit engagerade och gjort en utmärkt insats i att förmedla vår spännande historia till dagens svenskar och utländska besökare.
Men när man, som vi gör nu, närmar oss slutet på det innevarande året är det naturligt att inte enbart tänka igenom vad som hänt, utan också se framåt. Många avger nyårslöften, och har stora förhoppningar om att just det där tolvslaget på Nyårsafton automatiskt skall leda till en problemfri framtid.
Jag tycker det är viktigt att se framtiden an i ljusa färger. Att vara pessimistisk hjälper ingen, varken Dig själv eller andra. Men det gäller att ha kraft att ta tag i sitt eget liv. Det kommer inga stekta sparvar flygande om Du inte själv bemödar Dig om att göra Ditt bästa.
Inför denna stund har jag försökt summera hur jag skulle vilja se mitt 2003. Självklart önskar jag mig fred på jorden, ett stopp för meningslösa och vidriga terrorattacker, forskningsrön som leder till botemedel för vår tids farsoter och en rättvisare fördelning av jordens tillgångar.
Jag har också försökt planera min egen verksamhet för nästa år, vad jag vill uträtta i mitt ämbete, för Sverige - i tiden.
Drottningen och jag kommer att göra ett par statsbesök utomlands, bland annat i Thailand. Och vi kommer att få besök i Sverige av bland andra Tysklands President Rau. Vi kommer också att fortsätta arbeta med våra hjärtefrågor. Drottningen med World Childhood Foundation, Mentor och Silviahemmet och jag med natur och miljö, bland annat inom WWF, med näringslivsfrågor och scoutverksamheten i Sverige och utomlands. Kronprinsessan kommer att fortsätta sin samhällsutbildning i Sverige inom olika områden bland annat ekonomi, försvar och jordbruk. Prins Carl Philip vill ägna sig åt datadesign och Prinsessan Madeleine åt studier i konstvetenskap.
I så hög grad som möjligt vill Drottningen och jag besöka olika delar av Sverige. Vårt land är rikt på resurser i form av naturtillgångar, kunskap, kreativitet och företagsamhet. Det gäller att vi alla samverkar för att stötta och utveckla dessa ovärderliga tillgångar så att de brukas på bästa sätt. Och där vill vi vara till hjälp genom att dra strålkastarljuset till många glömda, men fantastiska verksamheter, som pågår ofta i det fördolda runt om i vårt land.
Jag är övertygad om att många av Er som lyssnar på dessa ord utomlands känner stolthet och glädje över Ert hemland. Det har Ni rätt att göra. Men vi här hemma, kan också känna stolthet över alla Er som på olika sätt är ambassadörer för Sverige utomlands. Ni arbetar inom näringslivet, kultursektorn, biståndsverksamheten, idrotten eller kyrkan. Ni forskar, studerar eller arbetar i hemmet. Genom Ert goda exempel sprids bilden av Sverige till många medborgare i alla länder på vår jord.
Avslutningsvis vill jag önska er alla en God jul och Ett Gott Nytt År!
När denna tradition med en hälsning från Sverige till alla Er som lever och verkar utomlands påbörjades, var avstånden långa. Tekniken var inte lika avancerad och kommunikationerna var över huvudtaget mindre utvecklade.
Idag har världen blivit mindre. Vi reser snabbt och bekvämt med flyg, kors och tvärs över jorden. Via telefon och IT får vi ögonblickligen kontakt med vem vi vill. Vi vet mera om varandra, ibland kanske alltför mycket. Men samtidigt som världen tycks ha blivit mindre har livet blivit mera komplicerat.
Under julen, glädjens och gemenskapens helg, vill vi gärna slippa tankar på konflikter, våld, terror och missbruk. Många av oss har förmånen att kunna samlas med nära och kära kring rikt dukade bord, till fest och glad samvaro.
Det kristna budskapet, att dela med sig av sin rikedom, både den andliga och den materiella, känns angeläget en tid som denna. Det behöver inte vara märkvärdigt. Ett enkelt telefonsamtal till någon som är gammal, sjuk eller ensam kan betyda väldigt mycket. Jag minns faktiskt hur min Mamma, när jag var barn, skickade matpaket till släkt och vänner, som efter andra världskrigets härjningar hade det svårt på olika sätt.
Numera finns det så många sätt vi kan hjälpa på, inte minst för att omvärlden kommit liksom närmare.
Vi har alla ett ansvar och en skyldighet att se till att alla barn och ungdomar får det stöd och den trygghet de behöver för att kunna växa upp till harmoniska och väl fungerande medborgare. Vårt föräldraskap eller mentorskap kräver av oss vuxna att vi mobiliserar vår kraft för att förhindra att denna utveckling fortsätter.
Tyvärr finns det idag alldeles för många barn som lever långt från denna vision. Verkligheten bjuder istället på risker och faror som får utsatta människor, att lockas i fördärvet redan i mycket unga år. Vi talar mycket om utbrändhet idag; många i mogen ålder klarar inte det höga tempot, stressen i arbets- och privatlivet. Det kostar framför allt i mänskligt lidande och det förorsakar också samhället stora förluster, ekonomiskt och professionellt.
Alla kan vi dra ett strå till stacken. Det handlar inte enbart om pengar utan först och främst om tanke och "omtanke". Och om ork att engagera sig för andra än sig själv.
Jag har alltsedan jag var liten varit intresserad av scouting, en verksamhet åt vilken somliga ryckt på axlarna, för att den kanske känts lite omodern. Men faktum är att scoutrörelsens ursprungliga mål, att just ge unga, vilsna i stora städerna en meningsfull fritid, att lära dem utveckla sig själva och att samarbeta är idag mera aktuellt än någonsin. I det forna Sovjetunionen och de övriga öststaterna liksom i många utvecklingsländer växer sig scoutrörelsen nu stark. Idag finns det 28 miljoner scouter i 154 länder.
Även Drottningen har genom sitt omfattande arbete med Mentor och World Childhood Foundation fått uppleva glädjen av att se hur utsatta barn, i olika länder i världen, genom framsynt handlingskraft hjälpts bort från säker undergång. Det är viktigt att se med optimism på framtiden. Men skall vi lyckas krävs äkta engagemang för våra medmänniskor.
Låt oss börja i vårt eget land. Idag är Sverige ett sant mångkulturellt samhälle. Inte minst under senare hälften av 1900-talet påverkades vår egen kultur och livsstil av influenser från olika länder. Litteratur, musik och konst, har berikats på ett påtagligt sätt. Och så har det varit under hela vår historia. Sverige har formats och utvecklats under lång tid till det land vi idag kan vara stolta över.
Sverige är för övrigt i många sammanhang en förebild för andra länder. Detta får Drottningen, Kronprinsessan och jag många bevis för under våra resor utomlands, och när vi tar emot utländska gäster här hemma.
För knappt två månader sedan reste Drottningen och jag till Mexico på vårt andra statsbesök. Under den intressanta vistelsen mötte vi Presidentparet Fox, men fick också uppleva hur landet utvecklats till ett modernt industrisamhälle i vilken den gamla indiankulturen utgör grunden för många traditioner. Dessutom fick jag höra hur hundratals mexikanska experter på ett seminarium utbytte erfarenheter med sina svenska kollegor, dels inom miljöområdet och dels inom IT-sektorn. Vi kan verkligen vara stolta över det genomslag Sverige har utomlands - inte minst på teknikens och forskningens område.
Under året som gått har vi i Stockholm firat stadens 750-årsjubileum. Höjdpunkten var Nationaldagsfesten på Stadion den 6 juni med tusentals deltagare. I utställningar, konserter, teaterföreställningar, litteratur och tidningsartiklar har vår vackra huvudstad skildrats från sina första år fram till nu. Många har varit engagerade och gjort en utmärkt insats i att förmedla vår spännande historia till dagens svenskar och utländska besökare.
Men när man, som vi gör nu, närmar oss slutet på det innevarande året är det naturligt att inte enbart tänka igenom vad som hänt, utan också se framåt. Många avger nyårslöften, och har stora förhoppningar om att just det där tolvslaget på Nyårsafton automatiskt skall leda till en problemfri framtid.
Jag tycker det är viktigt att se framtiden an i ljusa färger. Att vara pessimistisk hjälper ingen, varken Dig själv eller andra. Men det gäller att ha kraft att ta tag i sitt eget liv. Det kommer inga stekta sparvar flygande om Du inte själv bemödar Dig om att göra Ditt bästa.
Inför denna stund har jag försökt summera hur jag skulle vilja se mitt 2003. Självklart önskar jag mig fred på jorden, ett stopp för meningslösa och vidriga terrorattacker, forskningsrön som leder till botemedel för vår tids farsoter och en rättvisare fördelning av jordens tillgångar.
Jag har också försökt planera min egen verksamhet för nästa år, vad jag vill uträtta i mitt ämbete, för Sverige - i tiden.
Drottningen och jag kommer att göra ett par statsbesök utomlands, bland annat i Thailand. Och vi kommer att få besök i Sverige av bland andra Tysklands President Rau. Vi kommer också att fortsätta arbeta med våra hjärtefrågor. Drottningen med World Childhood Foundation, Mentor och Silviahemmet och jag med natur och miljö, bland annat inom WWF, med näringslivsfrågor och scoutverksamheten i Sverige och utomlands. Kronprinsessan kommer att fortsätta sin samhällsutbildning i Sverige inom olika områden bland annat ekonomi, försvar och jordbruk. Prins Carl Philip vill ägna sig åt datadesign och Prinsessan Madeleine åt studier i konstvetenskap.
I så hög grad som möjligt vill Drottningen och jag besöka olika delar av Sverige. Vårt land är rikt på resurser i form av naturtillgångar, kunskap, kreativitet och företagsamhet. Det gäller att vi alla samverkar för att stötta och utveckla dessa ovärderliga tillgångar så att de brukas på bästa sätt. Och där vill vi vara till hjälp genom att dra strålkastarljuset till många glömda, men fantastiska verksamheter, som pågår ofta i det fördolda runt om i vårt land.
Jag är övertygad om att många av Er som lyssnar på dessa ord utomlands känner stolthet och glädje över Ert hemland. Det har Ni rätt att göra. Men vi här hemma, kan också känna stolthet över alla Er som på olika sätt är ambassadörer för Sverige utomlands. Ni arbetar inom näringslivet, kultursektorn, biståndsverksamheten, idrotten eller kyrkan. Ni forskar, studerar eller arbetar i hemmet. Genom Ert goda exempel sprids bilden av Sverige till många medborgare i alla länder på vår jord.
Avslutningsvis vill jag önska er alla en God jul och Ett Gott Nytt År!