Ja, god eftermiddag och välkomna till Sveriges riksdag och den här pressträffen.
I måndags mottog jag en rapport från Elisabeth Thand Ringqvist med anledning av hennes sonderingsuppdrag. Hon har genomfört sitt uppdrag på ett ambitiöst, genomtänkt och noggrant sätt och har lämnat viktiga bidrag till regeringsbildningsprocessen, vilket jag är tacksam för. Eftersom hon förde samtal med alla övriga partiledare har hon inte enbart klarlagt förutsättningarna för mittenalternativet, utan också bidragit till en fördjupad förståelse av det politiska läget i allmänhet. Efter att hon lämnat sin rapport så har jag fört samtal med olika partiledare i frågan om vägen framåt och jag ska nu lämna nya besked i den frågan.
Under de regeringsbildningar som jag har varit delaktig i genom åren har min ambition varit att vidta åtgärder som har brett stöd i partiledarkretsen, men precis som jag sa vid min förra pressträff är den här regeringsbildningsprocessen svår ur ett talmansperspektiv eftersom det finns olika åsikter om vilka steg som ska tas vid vilken tidpunkt. Jag strävar därför efter att vid varje tidpunkt göra bästa möjliga avvägningar. Efter att Elisabeth Thand Ringqvist lämnade sin rapport så har det i den allmänna debatten lyfts fram två huvudsakliga vägar framåt. Antingen föreslår talmannen, jag, riksdagen en statsminister och en statsministeromröstning genomförs, eller också delar talmannen ut ett nytt sonderingsuppdrag till någon utan att det först anordnas en statsministeromröstning om det just avslutade uppdraget. Ett ingångsvärde som jag haft under den här hösten har varit att koppla ihop sondering och votering. Någon får ett uppdrag att sondera förutsättningarna för en regeringsbildning och sedan genomförs en statsministeromröstning, en votering, med utgångspunkt i sonderingen. Det ingångsvärdet har jag haft inte minst utifrån erfarenheterna av den långa regeringsbildningen 2018. Den inleddes den gången med ungefär två månaders sonderingar utan voteringar och processen hade inte rört sig nämnvärt framåt när dessa två månader hade passerat. Först när vi började rösta om statsministerkandidater började det uppstå rörelser mellan partierna. Förflyttningar som efter ett par misslyckade statsministeromröstningar ledde till att en regering kunde bildas och statsminister Löfven godkändes vid den tredje statsministeromröstningen i januari 2019. Jag har själv inte varit så förtjust i det förhållningssättet, utan tyckt att det borde gå att förhandla utan hotet om extraval. Men nu är vi i en situation där detta tycks ha blivit ett etablerat synsätt och då måste även en talman agera därefter.
Begreppsparet sondering och votering handlar alltså om, för det första, att hålla tempot uppe i processen och stegvis öka trycket på parterna att komma fram till en lösning eftersom extravalet närmar sig. Men det handlar för det andra också om att skapa ett tydligt avslut av varje del av processen för att sen kunna gå vidare med andra alternativ. Apropå att gradvis öka trycket på partierna kan jag notera att många har gjort uttalanden om att det kommer att krävas några misslyckade statsministeromröstningar innan det börjar röra på sig mellan partierna. Jag kan särskilt konstatera att de flesta verkar utgå ifrån att i vart fall omröstning ett och två kommer att misslyckas och att det först därefter kommer att vara så högt tryck på partierna att det kommer att vara möjligt att komma framåt. Utifrån detta får man anta att det finns ett intresse av att omröstning två äger rum så snart som möjligt. Mot bakgrund av allt detta kommer jag som avslutning på Elisabeth Thand Ringqvists sonderingsuppdrag därför att genomföra en statsministeromröstning med Elisabeth Thand Ringqvist som kandidat.
Elisabeth Thand Ringqvist vill gärna att hennes sonderingsarbete ska vara konstruktivt och meningsfullt och bidra på ett konkret sätt till att föra processen framåt. Hon har därför gått med på att vara kandidat trots att hon inte själv har sonderat med ambitionen att bli statsminister. Elisabeth Thand Ringqvist sonderades som bekant för en mittenregering under ledning av Magdalena Andersson. Man kan därför tycka att det hade varit logiskt att nu ha en statsministeromröstning om Magdalena Andersson. Samtidigt var det inte Magdalena Andersson själv som sonderade, och en mittenregering är inte heller den regering hon i första hand strävar efter att bilda. Elisabeth Thand Ringqvist och jag har därför enats om att det blir Elisabeth Thand Ringqvist som står som kandidat i omröstningen.
När jag nominerar en statsministerkandidat ska det också anges vilka partier som ska ingå i den tilltänkta regeringen. Eftersom Elisabeth Thand Ringqvist sonderat för en regering som skulle bestå av C, S, KD, MP och L har hon anmält till mig att det är dessa partier hon vill ska anges. Därigenom innebär statsministeromröstningen att riksdagen formellt får ta ställning till det så kallade mittenalternativet. Nomineringen kommer att göras i riksdagen i morgon fredag och bordläggs då en första gång, sedan bordläggs den en andra gång nu på måndag och sedan röstar riksdagen om förslaget tisdagen den 3 november klockan 13.
Som jag nämnde nyss har det i den allmänna diskussionen efter Elisabeth Thand Ringqvist sondering lyfts fram två alternativ, en statsministeromröstning eller ett nytt sonderingsuppdrag. För att tillgodose även de som har ansett att Ulf Kristersson bör få ett sonderingsuppdrag kan jag redan nu meddela att om statsministeromröstningen på tisdag inte leder till att en statsminister väljs så kommer Ulf Kristersson att få uppdraget att sondera förutsättningarna för att bilda en regering som kan tolereras av riksdagen. I så fall kommer han att få en vecka på sig och uppdraget pågår i så fall mellan tisdagen den 3 november och tisdagen den 10 november. Jag vill i sammanhanget betona att bara för att någon har ett sonderingsuppdrag så innebär det ingen begränsning av andras möjligheter att agera. Jag förutsätter därför att även andra som vill bli statsminister fortsätter att vara aktiva också under en eventuell sonderingsperiod för Ulf Kristersson.
Med det är jag redo att svara på frågor.